stress...
...Är ju något jag verkligen inte tycker om. Men ibland när man är ouppmärksam
på livet och vad man håller på med så hoppar den på en, bara så där.
Halv fem stod jag vid busshållplatsen vid Rosvalla och funderade så det knakade.
Okej, jag missade bussen härifrån. Jag missade mina bussar hem. Då blir det Nävekvarnsbuss.
Okej, jag missade bussen härifrån. Jag missade mina bussar hem. Då blir det Nävekvarnsbuss.
Och när går dem då? Jo 16.50 of course. KUUTA gjorde jag som en jagad antilop ner till Horse Life affären,
och då skulle det som tur var gå en buss därifrån. Hade jag varit tvungen att kuta hela vägen till bussterminalen
hade jag missat den bussen också. Och dött i hjärtattack.
Så ibland har man tur!
Så här kände jag mig när jag sprang från Rosvalla (Kanske jag såg ut så också):
