Anna Broms

Det går inte en dag utan att jag tänker på honom. Eller tänker tillbaka på tiden med honom. Det går inte heller en dag utan att jag tänker påägarna, och hur grymt jävla besviken jag är på dem.
Senaste gången jag pratade med ägaren, var dagen då beskedet kom. Konversationen avslutades med att jag sa "ja, jag kommer gärna och hälsar på honom, det skulle göra mig jätteglad.."
Men jag har insett, att jag kommer inte någonsin vilja gå tillbaka dit. Inte som jag känner just nu iallafall.
Så jag försöker lämna det bakom mig, även fast det är svårt.
Fan, det är så jävla svårt.
Jag älskar dig för alltid, min fina Ludde <3

 

Att hitta tillbaka till hästarna överhuvudtaget, är något jag vill göra. Men det gör alldeles för ont. Jag är nog inte redo än. Jag har blivit erbjuden av vänner att komma och rida, eller komma o träffa deras hästar. Men jag klarar inte det.
Jag har träffat en enda häst efter Ludde, och det gjorde så jävla ont i hjärtat. Det kändes inge bra alls....