det var en mysdag, INTE en mysnatt.
Natten till idag var den absolut värsta i hela mitt liv.
Jag har aldrig varit så rädd, med en sådan panikkänsla
och oro. Den oron kan jag ju säga, att den kommer inte
släppa i första taget.
släppa i första taget.
----------------------------------------------------------------
Allt känns så jävla okontrollerbart. Jag kan inte ens göra
något åt saken. Inte nånting för att hjälpa till. Inte just
nu iallafall. Inte nån överhuvudtaget vet vad den ska göra
för att hjälpa.
----------------------------------------------------------------
Var så ledsen. Kunde inte somna på länge. Oron nästan kröp
i kroppen på mig. Men idag har vi fått veta att, allt är okej
just nu, och vi ska få hjälp med det här.
Hur vi själva ska kunna hjälpa till, det är det som ännu är
ouppklarat. För vi vill verkligen hjälpa...
----------------------------------------------------------------
Det märks nog inte någonsin, men jag bryr mig egentligen
så himla mycket..
