Svenska Hjältar
Såg på Svenska Hjältar Galan nu ikväll. Ingen i publiken verkade ha ett öga torrt.
Mamma grät massor också.
Det är ju väldigt rörande berättelser, men jag vet inte. Jag blev knappt rörd alls.
Mamma grät massor också.
Det är ju väldigt rörande berättelser, men jag vet inte. Jag blev knappt rörd alls.
Jag har tänkt på en sak ett par gånger. Allt som visas på TV exempelvis filmer, får folk
att gråta. Men jag blir aldrig rörd längre.
Hjärta av sten? Såklart inte.
Men om inte sådant som snyftgalor eller supersorgliga filmer får mig att gråta,
vad får det då?
